Det finns en mas som föddes i Lund för en herrans massa år sedan.

 Han har sedan dess bland annat växt upp, blivit musiker, och blivit något sådär rikskänd. 

Han har, helt på egen hand skapat en genre, och helt på egen hand blivit ett ofrivilligt geni. 

Skånes enda stolthet: 

Emil Jensen

En man som gör det lilla till det stora, det fula till det vackra och allt annat till poesi.

Han är alltså en singer songwriter, bland annat, och har släppt tre skivor.

Fokus ligger oftast inte på musiken(trots att han har blivit riktigt duktig på akustisk gitarr), utan det är i texterna hans magi ligger. 

Lyssna och lär helt enkelt.

Idag blir det en kort rekommendation, även om det är en tung.

Bod Dylans gamla klassiker Times They Are A-Changing är en mysig gammal folkvisa som dessutom finns i flera olika versioner. Jag rekommenderar speciellt Bobs egna, och Simon & Garfunkels version, då, som alltid när det gäller Simon & Garfunkel, stämsången är fantastisk.

Kände att förra inlägget, eller rekommendationen, var lite för kort och lite förvirrande. Därför kommer nu en lite, lite längre sammanfattning av vad jag vet och tycker om bandet Psapp.

Psapp

Ett band från Usa, antar jag, som består av två personer, en kvinna och en man. Känner inte till någon som hellst bakgrunds historia, och tycker inte att det är viktigt heller. Det är musiken som är det viktiga.

Psapp spelar nån form av poppig ploj musik, lättare än så går det inte att beskriva. De använder ibland vanliga instrument, som akustiska gitarrer och liknande, men man hör oftare lite mer ovanliga instrument, som xylofoner och panflöjter. Oftast hör man ljud som inte kommer från några instrument överhuvudtaget, utan görs med hjälp av skrivmaskiner, katter och allt möjligt, allt som låter bra. 

Blandningen av ljud från alla möjliga saker leder till att låtarna blir kaosartade symfonier, uppbyggda på rytmer som ofta verkar influerade från afrikansk folkmusik och trip-hop. Melodierna skiftar låtarna emellan, ibland är de så glada att man nästan skuttar iväg själv, och ibland är de känslosamma, och nästan nedtyngda. 

Sångerska gör ett bra jobb, då hon följer humöret i låtarna istället för att styra humöret själv i dem, vilket gör att hennes röst känns som det ända konstanta instrumentet, men som i tonerna ändå blir en i mängden. 

Jag själv har inte lyssnat på Psapp alltför länge, och lyssnar än så länge bara på deras senaste skiva The Camel's Back, men tror inte att jag kommer tröttna på dem än på ett tag. De skiftar så mycket i sina låtar, även om man mär att de har samma idé bakom alla. Ett bra val för de som tycker att den vanliga sättningen i ett band börjar bli lite tråkig.

Jag skriver om musik. Så är det.

Därför är det så.

Musik är bra, och denna blogg existerar bara för att rekomendera musik runt om till de som vill.

Där ser man.

Dagens lyssning:

Parker - Psapp

Lekfullt lätt och positivt i moll. En underbar hoppfull melodi, som ändå håller sig på gränsen till det melankoliska.

http://open.spotify.com/track/5aEBCs9tYJBPvXGUWRb2qO